Livscoaching med fokus på existentiell hälsa.
Över 20 års erfarenhet av att leda existentiella samtal i olika former. Facilitator och projektledare med fokus på samskapande, delaktighet och självledarskap.
Jag heter Josefin Lennartsson, är utbildad teolog, vid Umeå Universitet. Vidareutbildad inom existentiell vägledning och folkhälsa. Bakgrund som butikschef, verksamhetsutvecklare och pastor.Efter en ordentlig dekonstruktion där tro och världsbild omformats i grunden,. Hjälper jag nu andra att stärka sin existentiella hälsa frikopplat från organiserad religion (om så önskas).
Vi lever i en tid med stora fundamentala kriser som pågår samtidigt. Dessa driver oss som mänsklighet till livets yttersta frågeställningar och ställer allt på sin kant. Det är också då vi kan få syn på hur våra existentiella resurser ser ut.
Känner du hopp för framtiden? Kan du fatta beslut baserat på tillit?
Hur relaterar du till dem som tänker eller tror annorlunda än du?
Vad driver dig till att bygga hållbart för framtiden?
Kontemplativ Praktik fokuserar på samtalet som förändringsfaktor.
Samtalet med dig själv, introspektion som verktyg
för att växa och omfamna din helhet.
Samtalet med andra för att växa i förståelse och tillit.
En av de viktigaste frågorna som präglat mitt livs vandring är: frågan vem jag vill vara i det liv jag har att leva. Den frågan hjälpte mig att forma ett liv och drömmar som inte var präglade av det trauma som hade sitt grepp om mig då. Att tro på kärlekens kraft till nytt liv, skapande och nya drömmar har jag många erfarenheter av,. Det har format mitt sätt att möta livet på. Men det kom till en punkt då min tro och mitt förhållningssätt till livet inte längre rymdes i de sammanhang jag vuxit upp i. Den erfarenheten har inneburit en hel del smärta men också insikten om hur stort livet är. Kontemplativ praktik och den verksamhet jag driver är ett resultat av den resan. En plats för genuina möten, en plats där vi kan växa tillsammans och en plats där du kan få utforska storheten som bor inom dig.
Komma i kontakt
Jag skriver mig hel
Från Reflektioner:
Jag lärde mig tidigt om hur viktigt det var att vandra på rätt väg. Att det handlade om destination. Så pass viktigt var det att det ibland kunde motiveras med rädsla eller förtryck. ”Om du inte tror så här så…” eller ”den som inte tror så här är…”. Det viktiga var inte hur man vandrade, vad man såg eller ens vem man blev av vandringen. Utan just att man skulle vandra på rätt väg.
Det kunde talas om att du behövde känna vägen själv. Men i slutändan var det ändå någon annan som bestämde hur den såg ut eller vart den gick. Om du inte vandrade på den vägen skapade det oreda omkring dig. Du var rebellisk, okunnig, något var fel med dig. Den varma gemenskapen kom av att du vandrade på samma väg som de andra. Att du höll dig kvar i ledet. Tillhörigheten skapades av att vi tänkte, trodde och gjorde lika.
Men den sortens vandrande förde mig bort från mig själv. Bort från närvaro i den tillvaro som var min.
fortsätt läsa här!
